Kort mynthistoria
Grekiska mynt
De första mynten präglades i Lydien (ungefär i dagens Turkiet) omkring 650 år f. Kr. Mynten gjordes av en legering av silver och guld som kallas elektron. Det var Kung Krösus som lät prägla de första guldmynten i detta område på 550-taler f.Kr. I medelhavsområdet utgavs sedan under antiken mynt av såväl grekerna som romarna.
Kyzikos i Mysia där myntet präglades låg vid Svarta havet (i dagens Turkiet). Mysia låg norr om Lydia där de man tror att de allra första mynten gjordes ungefär för 2600 år sedan.
AR-Hemiobol, 480-450 f.Kr., Mysia, Kyzikos.
Framdelen av ett vildsvin respektive ett rytande lejon. 0,74g.
Romerska mynt
Mynt började cirkulera i Sverige redan på 200-talet e.Kr. Det var först romerska dinarer som var präglade på 100-200-talet e.Kr. Sammanlagt har man hittat nästan 10.000 romerska silvermynt i Sverige och oftast är dom mycket slitna. Det kan vara ett tecken på att dom faktiskt har cirkulerat i Sverige under en lång tid.
Senare under 200-talet drabbades romariket av inflation och myntförsämring. Dessa sämre mynt hittas sällan i svenska fynd.
Dinar Trajanus, 98-117 e.Kr.
De tidiga romerska porträttmynten var mycket vackert utformade. Jämför man med samtida skulpturer är porträttlikheten slående.
Mynt från vikingatiden
På 800-900-talet importerades det rikligt med islamiska silvermynt. Man har hittat nästan 100.000 Islamiska mynt i Sverige. På slutet av 900-talet kom tyska och anglosaxiska mynt att tränga ut de Islamiska mynten. I Sverige har man hittat cirka 100.000 tyska mynt och cirka 50.000 engelska mynt.
Mynt från sassanidiska riket (Persien).
Drachm, Khusru II, 590-628 e.Kr.
Frånsida: ett eldsaltare och två tillbedjare som är ett ständigt återkommande motiv på sassanidiska mynt.
4,10g.
< Arabiska dynastier, abbasiderna.
Dirhem, Harun ar Rashid, 804-805 e.Kr. Inskriften på dirhemer är på pehlevi, dvs på persiska och de har vanligen valören drachmer. Dirhemer präglades från slutet av 600-taler e.Kr. och var på grund av religösa skäl inte försedda med bilder. 2,92g.
Svenska myntslag
Första mynten präglade i Sverige
De första mynten i Sverige präglades troligen år 995. Detta var i Sigtuna under Olof Skötkonung. Det var silverpenningar som präglades efter engelsk förebild. Mynten är förutom uppgifter om Olof och Sigtuna försedda med namnen på de engelska myntmästare som lät slå mynten i Sverige. Myntpräglingen fortsatte sedan under Anund Jakob på 1020-talet. Det blev en relativt kort myntperiod och sedan låg mynttillverkningen nere i omkring 100 år fram till Knut Eriksson. >
Penning
Sveriges första myntslag. Ett litet silvermynt som präglades från 1000-talet till ca 1370. Till en början slogs endast valörerna 1 och 1/2 penning. Penningen motsvarade drygt 1 gram i Svealand och drygt 1/2 gram i Götaland.
Svealandsräkningen (1 mark = 192 penningar) blev under 1300-talet rådande i Sverige. Finvikten sänktes genom åren genom att tillföra mer och mer koppar.
Här ses Knut Erikssons lysande penning. Knut Eriksson var kung mellan 1167-1196.
Örtug
Örtugen präglades som silvermynt första gången omkring 1370, och slogs fram till 1691. Som räknemynt 1/3 öre = 8 penningar. Först hade örtugen en finvikt på 1,05 gram men den sattes ned efterhand. 1523 sattes finvikten ner med 1/3 och den präglade örtugen blev 1/2 öre = 12 penningar.
Myntet här är Johan III:s örtug från 1590.
Fyrk
Präglades i silver från 1478 fram till 1601. I koppar från 1624 till 1660. Beteckningen på 1/2 örtug = 4 penningar = 1/6 öre. Värdet ändrades i början av 1520-talet till 6 penningar = 1/4 öre. Namnet fyrk är en försvenskning av tyska "vier" = fyra.
Först på Gustav Vasas tid på 1500-talet reformerades myntsystemet. De små silverpenningarna och örtugarna kom att utökas med bland annat gyllen, daler, mark och ören (sturemarken undantagen).
Här ses fyrk präglad av Johan III, år 1578.
Öre
Öre kommer från latinets "aureus" som betyder gyllene. Användes som räknemynt och präglades 1522 till 1776. Öre återkom som lägsta myntenhet 1855. Myntenheten bibehölls vid myntreformen 1873.
Myntet på bild är en 2-öring från Gusatv Vasa, daterad 1547. >
Daler
Stora silvermynt som präglades i Sverige första gången 1534. Vikten var ca 25,5 gram. Namnet daler kommer från taler, efter orten Joachimsthal i Böhmen där grevarna Schlick lät prägla stora silvermynt år 1518. Denna typ av mynt var från början avsedd för internationellt handel och präglades i en rad länder i Europa.
Räknemynten daler silvermynt och daler kopparmynt uppstod som begrepp 1624 då kopparmynten infördes. Kopparmynten blev övervärderade och från 1660-talet var förhållandet 1 daler silvermynt = 3 daler kopparmynt. Värdet på mynten anges ofta även för kopparmynten i daler silvermynt.
Daler, utgiven av Erik XIV år 1561.
Mark
Präglades som mynt mellan 1536 och 1755. Från början ett räknemynt och viktenhet om ca 210 gram. Markmynten fick en allt lägre viktmängd silver. Till en början gick det 3 mark på en daler senare 4 mark och under inflationsperioderna ännu mera. Efter 1660 benämdes markmynten karolin (2 mark = 1 karolin).
2 mark från 1709, Karl XII. >
Dukat
Dukat är guldmynt präglade mellan 1654 och 1868. Dukaten fungerade främst som ett internationellt handelsmynt. De kommer ursprungligen från Venedig där den gavs ut under namnet "zecchin" första gången 1284. Dess finvikt var ca 3,4 gram. 1 dukat = ca 2 riksdaler.
Dukat av Karl XII, utgiven år 1716. >
Riksdaler
Från 1604 skilde man på daler och riksdaler. Riksdaler (slagen daler) var fortfarande samma mynt som tidigare men som räkneenhet infördes daler = 4 svenska mark. Allt eftersom marken sjönk i värde i förhållande till riksdalern, skilde sig dessa åt alltmera. På 1700-talet gick det 3 daler på en riksdaler. Mynten präglades från 1604 till 1872.
Riksdalern var det enda silvermynt vars finvikt om drygt 25 gram behölls så gott som oförändrad.
Riksdaler utgiven av Karl XIII år 1815.
Skilling
Ny myntenhet i och med myntreformen 1777 då 1 riksdaler = 48 skillingar infördes. Präglades som kopparmynt från 1802 till 1855. Som myntpollett utgiven av Riksgäldskontoret präglades 1/2 och 1/4 skillingar 1799-1802.
En skilling utgiven av Karl XIV Johan år 1820. >
Riksdaler specie
Användes för att beteckna den präglade silverriksdalern (klingande mynt). 1 riksdaler specie = 4 riksdaler riksmynt.
Här ses riksdaler specie utgiven av Karl XIV Johan 1831. >
Riksdaler riksmynt
Myntenhet efter ny mynträkning av 1855 års myntordning. Riksdaler riksmynt präglades 1855-73. 1 riksdaler riksmynt = 1/4 riksdaler specie. 1 riksdaler riksmynt = 100 öre.
Riksdaler riksmynt av Oscar I år 1857. >
Krona
Introducerades som ny myntenhet i Sverige enligt Lag om rikets mynt den 30 maj 1873. Myntreformen gav en mynträkningen baserat på decimalsystemet där 1 krona = 100 öre. Sverige ingick en myntunion med Danmark och Norge och vi fick guldmyntfot istället för silvermyntfot (1 krona = 0,403225 gram guld). Guldmyntfoten avskaffades 1931.
2-krona utgiven av Oscar II år 1892. >
Svenska regentlängden
Munsöätten
- Erik Segersäll 970–995 (d. 995)
- Olof Skötkonung 995–1022 (d. 1022)
- Anund Jakob 1022–1050 (d. 1050)
- Emund den gamle 1050–1060 (d. 1060)
Stenkilsätten
- Stenkil 1060–1066 (d. 1066)
- Tronstrider 1066–1067
- Halsten 1067–1070 och ev. 1079–1081 (d. senast 1081)
- Mycket osäker period 1070–1079
- Anund Gårdske 1070–1075
- Håkan Röde 1070–1079 (d. tidigast 1079, senast 1100)
- Inge d.ä. (ev. ej erkänd i Svealand i början av 1080-talet) 1079–1105 (d. 1105)
- Blot-Sven (ev. en sagokung) 1080-talet (tre år) (d. ?)
- Filip (kallas även Filippus) 1105–1118 (d.1118)
- Inge d.y. 1110–1125 (d. senast 1125)
- Ragnvald Knaphövde (ej erkänd i hela riket) 1120-talet (d. 1120-talet)
- Magnus den Starke (vald av västgötarna men ej erkänd som kung) 1120-talet (d. 1134)
Sverkerska ätten (S) och Erikska ätten (E) med flera
- Sverker d.ä. (S) 1130–1156 (d. 1156)
- Erik den helige (E) 1150–1160 (d. 1160)
- Magnus Henriksson (ej erkänd som kung i hela riket) 1160–1161 (d. 1161)
- Karl Sverkersson (S) 1161–1167 (d. 1167)
- Kol och Burislev Sverkersson (S) (ej erkända i hela riket) 1167–1173 (d. senast 1169 resp. senast 1173)
- Knut Eriksson (E) 1167–1196 (d. 1196)
- Sverker d.y. Karlsson (S) 1196–1208 (d. 1210)
- Erik Knutsson (E) 1208–1216 (d. 1216)
- Johan Sverkersson (S) 1216–1222 (1201–1222)
- Erik läspe och halte (E) 1222–1229 (1216–1250)
- Knut Långe (Knut Holmgersson) 1229–1234 (d. 1234)
- Erik läspe och halte (E) 1234–1250 (1216–1250)
Folkungaätten (även kallad Bjälboätten)
- Birger jarl (regerande riksjarl) 1248–1266 (1200–1266)
- Valdemar Birgersson 1250–1275 (1240–1302)
- Magnus Ladulås 1275–1290 (1240–1290)
- Birger Magnusson 1290–1318 (1280–1321)
- Mats Kettilmundsson 1318–1319 (rikshövitsman) (d. 1326)
- Magnus Eriksson 1319–1364 (1316–1374)
- Erik Magnusson (medregent till Magnus Eriksson) 1356–1359 (1339–1359)
- Håkan Magnusson (medregent till Magnus Eriksson) 1362–1364 (1340–1380)
- Albrekt av Mecklenburg 1363–1389 (1338–1412)
Unionsregenter erkända i Sverige, inhemska kungar samt riksföreståndare
- Margareta 1389–1412 (1353–1412)
- Erik av Pommern 1396–1435 och 1436–1439 (1382–1459)
- Engelbrekt Engelbrektsson 1435–1436 (rikshövitsman) (d. 1436)
- Karl Knutsson (Bonde) 1438–1440 (riksföreståndare) (1408/1409–1470)
- Kristofer av Bayern 1440–1448 (1416–1448)
- Bengt Jönsson (Oxenstierna) och Nils Jönsson (Oxenstierna) 1448 (riksföreståndare)(1390-talet–1449/1450) och (1390-talet–1450)
- Karl Knutsson (Bonde) 1448–1457 (1408/1409–1470)
- Jöns Bengtsson (Oxenstierna) och Erik Axelsson (Tott) 1457 (riksföreståndare) (1417 1467) och (1415–1481)
- Kristian I 1457–1464 (1426–1481)
- Kettil Karlsson (Vasa) 1464 (riksföreståndare) (1433–1465)
- Karl Knutsson (Bonde) 1464–1465 (1408/1409–1470)
- Kettil Karlsson (Vasa) 1465 (riksföreståndare) (1433–1465)
- Jöns Bengtsson (Oxenstierna) 1465–1466 (riksföreståndare) (1417–1467)
- Erik Axelsson (Tott) 1466–1467 (riksföreståndare) (1415–1481)
- Karl Knutsson (Bonde) 1467–1470 (1408/1409–1470)
- Sten Sture d.ä. 1470–1497 (riksföreståndare) (1440–1503)
- Hans (Johan II) 1497–1501 (1455–1513)
- Sten Sture d.ä. 1501–1503 (riksföreståndare) (1440–1503)
- Svante Nilsson (Sture) 1504–1511 (riksföreståndare) (1460–1511)
- Erik Trolle 1512 (riksföreståndare) (1460–1529/1530)
- Sten Sture d.y. 1512–1520 (riksföreståndare) (1492/1493–1520)
- Kristian II 1520–1523 (1481–1559)
- Gustav Vasa 1521–1523 (riksföreståndare) (1496–1560)
Vasaätten
- Gustav I Vasa 1523–1560 (1496–1560)
- Erik XIV 1560–1568 (1533–1577)
- Johan III 1568–1592 (1537–1592)
- Sigismund 1592–1599 (1566–1632)
- Hertig Karl (IX) 1599–1604 (riksföreståndare) (1550–1611)
- Karl IX 1604–1611 (1550–1611)
- Gustav II Adolf 1611–1632 (1594–1632)
- Kristina 1632–1654 (förmyndarregering 1632–1644) (1626–1689)
Pfalziska ätten
- Karl X Gustav 1654–1660 (1622–1660)
- Karl XI 1660–1697 (förmyndarregering 1660–1672) (1655–1697)
- Karl XII 1697–1718 (förmyndarregering 1697) (1682–1718)
- Ulrika Eleonora 1719–1720 (1688–1741)
Hessiska ätten
- Fredrik I 1720–1751 (1676–1751)
Holstein-Gottorpska ätten
- Adolf Fredrik 1751–1771 (1710–1771)
- Gustav III 1771–1792 (1746–1792)
- Gustav IV Adolf 1792–1809 (förmyndarregering 1792–1796) (1778–1837)
- Hertig Karl (XIII) 1809 (riksföreståndare) (1748–1818)
- Karl XIII 1809–1818 (1748–1818)
Bernadotteska ätten
- Karl XIV Johan 1818–1844 (1763–1844)
- Oscar I 1844–1859 (1799–1859)
- Karl XV 1859–1872 (regent 1857–1859) (1826–1872)
- Oscar II 1872–1907 (1829–1907)
- Gustaf V 1907–1950 (1858–1950)
- Gustaf VI Adolf 1950–1973 (1882–1973)
- Carl XVI Gustaf 1973– (1946– )
English